319
skall skicka efter silkesstrumpor fram Paris, ni vet sådana där tjocka silkesstrumpor, som kännas som en smekning, och så skall jag äta franska päron!
— Tyra kommer att sluta illa, flämtade Ulla.
Hon hade nu dragit åt så hårt, att hennes tjocka vita armar stodo rätt ut från bröstet som på en docka med sågspånskropp.
— Snälla rara Ulla, ropade Ingegerd allvarligt ängslig. Du kväver dig!
— Nej, jag bara magrar! svarade Ulla med så mycken energi i rösten, som hon hade kvar efter sina ansträngningar.
— Har ni hört, sade Tyra, om den där extravaganta grevinnan de Rougemont i Stockholm? Hon lär »ha något» eller »vara något» med en av de utländska ministrarna, och i vintras under en stor middag på Royal tog hennes minister ett stort franskt päron vid desserten, delade det, holkade försiktigt ur ena halvan, smusslade in ett dyrbart pärlhalsband, lade andra päronhalvan ovanpå och sköt alltsammans Över till grevinnan, utan att någon såg det.
— Hur vet du det då?
— Sådant vet man alltid! svarade Tyra.
