51
riktigt svårt för att skilja de låtsade och de verkliga åt.
Eyvor var bara en av de många. Mannen i trädet, som var liten med ett stort rynkigt gubbansikte, hörde också till dem. Så fanns det en liten ljus och behaglig älvavarelse, som vackra dagar red in på solstrålarna i mitt rum och viskade en hel massa lustiga saker i örat på mig strax innan jag vaknade. I detsamma jag slog upp ögonen såg jag, ännu sömndrucken, huru något vitt fladdrade förbi gardinen ut genom fönstret; och då visste jag, vem som varit inne i rummet.
På sätt och vis ansåg jag att den gamle trädgårdsmästaren och mannen i trädet voro släkt med varandra. Trädgårdsmästaren och jag voro goda vänner. Hans ögon voro så ljusa att de sågo nästan blinda ut, och hans rygg hade en liten krökning som om den plötsligt stelnat, då han böjt sig ned för att platta till jorden kring någon växt.
De tidiga vårdagarna, då vita duniga moln flögo som jättefjärilar över den blå himlaytan, spatserade jag efter trädgårdsmästaren, som sådde och vattnade. Av det lilla fröet som kastades ned i jorden blev en vacker blomma. Det var inte något så besynnerligt i detta.
