52
Märkvärdigare saker än så hände i min egen värld. Det var bara underligt att ej blomman kom upp genast. Trädgårdsmästaren tyckte inte heller att det var så märkvärdigt. Han hade varje år sått och vattnat, och varje år hade de vackra blommorna kommit upp. Han visade mig fröpåsarna.
— Det är luktärter och det reseda och det ringblommor! sade han, och jag nickade förnumstligt.
Redan såg jag hela trädgården fylld av blommor.
XII.
Ofta kom Eddi Ruthven, som var jämnårig med mig, och hämtade mig och dockorna hem till sin trädgård. Naturligtvis ville han inte själv bära dockorna på gatan, fastän han eljes var mycket road av dem. Han sade alltid hemlighetsfullt att »de andra grabbarna» kunde få se honom. Jag såg aldrig »de andra grabbarna», men eftersom de i min inbillning blivit till fruktansvärda odjur, bar jag gärna själv mina dockor.
När vi kommo fram till residenset, skulle Eddi vanligtvis först ta reda på sin mamma
