54
eningar, middagar, visiter! Hennes verksamhetslust var lika stark varje minut på dagen. Hade hon en stund ledig, tog hon genast fatt i ett handarbete. Hon stickade alla barnens strumpor, tjocka, randiga yllestrumpor, och då det var kallt, skulle vart och ett av barnen ha två par strumpor på sig, vilket kom deras tjocka ben att se ännu bastantare ut än förut. Alla gossarna voro som hon rödlätta, och alla tycktes gjorda av ett gott och solitt virke.
Så roligt vi hade tillsammans! I den kolossala matsalen, en riktig festsal med blänkande parkettgolv, ljuskandelabrar och bonade höga ekpaneler, brukade vi om vinterkvällarna leka »mörkleken>. Jag vet inte, vem som har hittat på »mörkleken». Jag vet bara att ingen lek kan vara farligare för små fina prydnadssaker på hyllor och bord och för ostindiska tallrikar.
Vi släckte alla ljus och stängde alla dörrar, och i mörkret skulle en av gossarna försöka få fatt i oss andra. Man skrek och skrattade, boppade upp på det runda salsbordet eller smög sig ljudlöst utefter väggarna. Ofta kom tant Suzanne in, då vi voro som högljuddast, och tände; och röda och flämtande och skrattande kisade vi mot ljuset och kunde knappast
