Sida:Tony växer upp 1922.djvu/76

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

70

lärarinnorna, läxorna, lekarna drogo mig bort från den tysta kvinnan vid fönstret.

Jag blev inte god vän med alla flickorna. Det fanns något förbehållsamt i min natur, som gjorde det svårt för mig att ha många vänner. Jag koncentrerade mig på en och slösade alla mina känslor på henne. Jag tror inte att den lilla nötbruna Ebba Marmén särskilt uppskattade min kärlek. Hon ville inte bara gå med en flicka utan lekte med allasammans, och mitt hjärta sved då jag såg henne hoppa omkring med någon kamrat utan att ägna mig en blick. Dock visste jag ju ännu ej, att denna min styrka och min begränsning att alltid vilja samla alla mina känslor på en utan att bekymra mig om andra sedan i livet skulle vålla mig så mycken smärta och så mycket lidande.


XVI.

När jag blev mer förtrogen med skollivet, var det något i detta som fick ett starkt inflytande över min fantasi, och det var de olika bestraffningarna. Hade jag icke under mina tidigaste år predestinerats till ett drömliv, där alla proportioner voro feltecknade och fantom-