73
betraktade varandra en lång stund, båda rodnande och heta.
— Fick hon verkligen smäll? sade jag och kände, hur jag blev torr i munnen.
— Tant tog av henne byxorna, sade Ebba med glänsande ögon, och slog och slog!
Med ens stod hela bilden klar för mig. Jag tyckte mig se hur flickan stretade emot och slutligen slängdes över lärarinnans knä. De vita byxorna stramade över den lilla runda baken. Lärarinnan fingrade på knapparna, byxorna drogos ned och slagen veno. Jag tror att Ebbas tankar välbehagligt sysslade med samma fantasi. Vi sågo bort och klämde hårt varandras händer.
— Har du aldrig fått smäll? frågade Ebba.
Vi kände bägge den hemliga tjuskraft detta ämne med ens hade fått för oss.
— Nej aldrig! Och du då?
Ebba blev röd i kinderna.
— Jo-o!
— Gjorde det ont? frågade jag girigt.
Ebba nickade och skrattade nervöst.
— Väldigt ont!
Hon berättade att hon sett i en dörrspringa, hur en av bröderna fått smäll.
— Han sparkade väldigt! sade hon.
Vårt ordförråd var den tiden inte så stort,
