103
»religiösa intressen». Ragnhild Hellenstjerna närmade sig mig ibland, men hon tänkte icke på annat än missionen, och jag gick bredvid henne med en tom känsla av att om hon plötsligt vände sig mot mig med en direkt fråga skulle jag inte kunna ha ett svar eller en passande motfråga till hands. Maria var den enda. Jag drogs till henne, men stöttes också bort av hennes pietistiska nit och stränga fordringar.
En dag hade jag fått en inbjudan från hertigen och hertiginnan att bevista en afton i deras hem. Tant Mirjam kom upp till oss samma dag. Hon var också inbjuden. En stor del av den förnämare värld, som umgicks hos Teofils, skulle dit. En mycket god väninna till hertiginnan, en prinsessa Gadolin från Livland, hade kommit till staden och skulle tala.
Ett par aftnar senare gick jag uppför trapporna i den festligt upplysta Teofilska villan i sällskap med tant Mirjam, som var i elegant aftontoalett. Tant Mirjams ansikte bar ett enda stort leende, ett ödmjukt, gott leende, från vilket alla ironiska avsikter och alla försök till kvickheter voro bannlysta.
Många damer och ett fåtal herrar, äldre och yngre, voro samlade i salongen. En diskret
