104
doft av här främmandeaktigt verkande parfym fyllde luften. Där var en egendomlig blandning av toaletter. Sidenklänningar och ylletyger tycktes trivas gott ihop liksom urringningar och höga igenknäppta kragar. Klingande namn från stora världen flöto syskonvänligt samman med mindre klingande. I ett hörn stod en skock unga damer i vita eller kulörta balklänningar och samtalade med kvittrande röster med varandra, och ett par unga herrar höllo sig vid dörrarna, slätkammade, korrekta och allvarsamma.
I bortre delen av det stora rummet var ett bord placerat, och på det reste sig en jättebukett av röda nejlikor i en präktig kristallvas över en enkel svart bibel. Här hälsade jag på prinsessan Gadolin. Hon tog mig hjärtligt i handen och såg på mig leende och moderligt, som om hon bara därmed att hon fattade min hand ansåg sig ha fått en ny dotter. Hon var en högväxt smärt dam, klädd i en svart sidenklänning översållad av små svarta, glittrande stenkolspärlor. Fastän hon säkert måste vara mellan femtio och sextio år, var hennes hår mörkt och glänsande, och hon hade ett livligt, uttrycksfullt ansikte, där den stora röda munnen ivrigt formade hennes ord och de sammets-
