16
jularna, och ovanför dem mittemot fönstret hängde den ovala spegeln i sin mattförgyllda ram. Och som på en tavla, en engelsk genrebild, återgavs i dess glas ett stycke av det svarta järnstaketet kring Jakobs kyrkogård och den grå kyrkväggen därbakom.
Jag gick vidare in i Pas rum, där väggarna voro klädda med böcker. Här blev cigarrlukten än starkare. Jag sjönk ned i en av skinnstolarna vid bordet. Det slog mig hur Pa, trots all sin kraftiga manlighet, hade en förmåga att ordna omkring sig på ett nästan kvinnligt bekvämt och trevligt sätt. Själv förstod jag mig icke på sådant, men Pa kunde ge ett rum ett trevligt och behagligt utseende bara med några små välriktade knuffar på sakerna — till exempel genom att placera en pall framför en länstol eller genom att med artistisk beräkning strö ut böcker och småsaker på ett bord. Pas rum tyckte jag också bäst om. Salen var alltför mörk och stel, fastän den om kvällarna, då den var upplyst, kunde se ganska ståtlig ut, och i det lilla kabinettet utanför Pas sovrum stod en alldeles ny möbel i vitt och guld, som jag ännu ej hunnit vänja mig vid. Men rummet med pepparmyntsdoften, som varit min barndoms hemliga avsky, fanns icke här: tant Eleonora hade,
