252
skade se litet av Sverige, och min far vill att jag skall bli affärsman.
Det såg ut, som om han tänkte tillägga något; men så tystnade han tvärt. Han såg på mig från sidan.
— Tony liknar en irländsk flicka, utbrast han. Jag såg det genast, som Tony kom i trappan.
Constance småskrattade.
— Det blir en liten omväxling för Frank efter att ha sett mitt vita gumhår så länge.
Så pratade de. En stund efter teet tog jag godnatt. Constance följde mig åter upp. Hon tände ljuset i mitt rum och hällde varmt vatten i mitt handfat. Det var, som om hon njutit av att få ägna mig dessa små omsorger.
När jag blivit ensam, hörde jag regnet sucka och kvida utanför fönstret. Jag rullade hastigt upp gardinen, som om jag velat överraska någon därutanför. Men mina ögon mötte bara ett svart blankt glas, i vars mitt taklampan återspeglade sig som en darrande gul ros.
Men bortifrån rummets hörn tyckte jag mig skymta ett par mörka ögon, ett blixtrande leende, och jag blev länge sittande och tänkte på Herbert: hans röst, hans blick, hans smala händer…
