296
kysst någon förut. Upptäckten av kyssen var ny och oerhörd för oss båda.
Våra väsen flammade upp i dessa kyssar. Skymningen började låga omkring oss. Förundrade sågo vi på varandra. Vi skrattade till. Vi logo. Mitt hår lossnade och föll över hans händer, som han knutit om min nacke. Då kysste han mig genom det röda hårets mjuka massa.
LI.
Hela natten efter det Herbert gått på kvällen låg jag vaken.
Jag tände icke ljus, låg bara orörlig, stilla, och kände mig underligt lycklig. Nu, sade jag mig skälvande, visste jag, vem jag älskade. Det var Herbert. Och åter fann jag mig i hans famn och kände mig nära att dö under hans kyssar. Jag tänkte också på Frank. Men Frank var icke den jag älskade. Jag upprepade det många gånger. Med ens var jag ju säker på att det var Herbert! Herbert skulle ge mig ett hem. Och jag skulle få barn… Jag skulle få barn!
Det var, som om något vänt på sig inom mig, som om en liten mjuk hand rört sig tätt
