302
dragning till mig och slutligen relegerats från vår skola, efter det hon överraskats i en misstänkt situation med en annan yngre flicka. Andedräkten stockades i mitt bröst, då jag drog fram Mauds och mina samtal — då jag sökte skildra hennes kyssar, hennes försök till närmanden. Då hade jag inte förstått henne alls, men medan jag talade med Herbert tyckte jag, att allt med ens stod för mig i ett klarare ljus. De makter, som vilja snärja oss och våra sinnen, fingo ny mening, jag tyckte mig förstå dem utan att längre endast känna avsky. Plötsligt märkte jag, hur Herbert lyssnade intensivt. Jag höll upp och såg på honom.
— Förstår du? viskade jag.
Han smekte sakta mina fingrar.
— Jag sitter och tänker på Bo, sade han enkelt. Jag tror han varit med om något liknande. Hela hans temperament har något feminint. Du har kanske märkt det?
Jag nickade.
— Ja, det anses ju som något både obegripligt och vidrigt, fortsatte han, denna könens dragning in mot sig själva. Bo är rädd därför, men just denna rädsla tyder väl på att den är farlig för honom. Han skulle inte vara så rädd,
