340
frågor. Inom mig värkte blott en känsla av yttersta hjälplöshet. En människa hade sträckt sina händer mot mig, och jag hade ej kunnat fatta dem! Den makt, som mina fantastiska drömmar givit mig, fanns ej i verkligheten.
Men längre fram på kvällen kom en sköterska in med en blomma och ett stort rött äpple. Ryssen hade skickat det från sitt rum till »den snälla svenska ladyn». Och jag somnade med en känsla av tacksamhet över att de där stackars ögonen kanske ändå förstått, att jag åtminstone velat trösta.
LXIII.
Så snart jag nu blivit bättre, foro Herbert och jag till hans föräldrars egendom.
En eftermiddag i duggande skymning kommo vi fram till stationen. Utanför stationshuset stodo häst och vagn och en gammal fryntlig kusk i livré. Han gratulerade oss båda, mumsande på hälsningarna och lyckönskningarna under en väldig gråbrun mustasch. Vi foro en bit, och slutligen bar det uppför en lång allé, där de gamla trädens avlövade kronor hemlighetsfullt knakade och gnällde högt över våra huvuden. Så med ens svängde vi fram till stora
