370
måste veta; och hennes mjuka mun gapade hungrigt i ett leende, som om hon velat bita i någon skåpgömd, läcker konfekt.
Melker skilde sig plötsligt från de andra och kom fram till oss.
— Jaså, Tony skall gifta sig, sade han, och åter träffade mig den där blicken.
Men tant Mirjam pratade på om allt som föll henne in, ständigt återvändande till min förlovning. Iband höjde hon sina skrattande, litet simmiga ögon mot Melker, som stod bakom min stol; jag lyssnade till hans röst, och med ens föreföll det mig, som om den fått en annan klang än nyss. Han svarade på tant Mirjams tilltal, men det var mig rösten smekte. En gång snuddade hans hand vid mitt hår, men drog sig genast tillbaka. Jag kände mig besvärad och underlig till mods. Vad ville han mig? Hans fula ansikte var mig icke längre sympatiskt, och mitt korta svärmeri för honom syntes mig nu som en avlägsen barnslighet. Men tant Mirjam höll mig kvar där i fönsterhörnet, och hela tiden stod Melker bakom mig.
Ett par jungfrur i svart och vitt buro in ett bord lastat med julgotter. Snart samlades alla kring det och knäppte nötter och drucko punsch. Anekdoter från forna jular stego upp i minnet
