390
Möbeln skulle följa mig in i det andra hemmet. Jag tyckte redan, att flyttkarlarna väntade utanför porten eller otåligt stampade i trappan. Och jag tog med smekande händer om mitt skrivbord, som om jag hade velat hålla det kvar.
LXXV.
Sommaren hade kommit, innan vi ännu hunnit vänja oss vid våren. Jag bjöds att följa med Herbert till hans hem, men jag föredrog att stanna i staden under juni tillsammans med Pa, till dess det var tid för mig att fara till hushållsskolan.
Pa var emellertid ofta borta, ibland på affärsresor, ibland på segling i skärgården med sina vänner. Han bad mig följa med. Men lika litet nu som förr kunde jag trivas med hans bekanta.
Då gick jag hellre ensam. Stockholm på sommaren var en stad, som jag icke sett. Husradernas fönster stirrade som blinda uti solen. Rutorna voro överkritade eller försatta med papper. I parkerna lekte fattiga barn, som förut ej vågat sig dit: små pojkar med smutsiga ansikten och nedhasade byxben och bleka flickungar, som stoppade munnarna fulla med
