43
omärklig böjning på huvudet och såg bortåt en plats. Jag följde hans blick, och det slog mig genast att det var besynnerligt, att jag inte hade tänkt på hans hustru först. Hon var verkligen frappant — så olik de andra. Hon tillhörde en rik direktörsfamilj; de bägge bröderna Phille och Melker hade båda sökt sig fruar inom den burgna bourgeoisien, ehuru den förre åtminstone icke någon längre tid haft fördel av sin; och medan den litet lantliga och tankfulla, så idealistiska Christine Lagrelius redan före sitt giftermål haft några små försänkningar i de högre kretsarna, därigenom att hennes far varit med om att konfirmera en av prinsarna, hade den eleganta Ella Gröninger dansat sig in i societeten med den säkerhet, som pappas pengar och modehusens vackra kläder ge en ung flicka. Hon dansade lätt också. Ellas guldskinnsskor vägde likväl mer än Christines tankar, man trodde så åtminstone numera, men om man tar i betraktande att guldskinnsskor ofta fordra både spännen och rosetter och icke alltid äro av så små nummer, så bör man ju icke vara orättvis, utan gärna erkänna att de kunna väga ganska tungt. En ren skönhet var hon icke, men hon behövde icke heller vara det. Bara det sätt, varpå hon höjde huvudet med den
