63
han långsamt. Men ju förr du kommer till det ögonblick, då du stormlängtar att göra dig fri från hela byket, dess bättre för dig själv. Jag tror inte att någon av oss, allra minst Mirjam, är nyttig för unga flickor som du.
Något i hans sätt och i hans röst, då han talade om Mirjam, berörde mig egendomligt. Han hade förut förefallit mig så samlad och stark, inte någon som lätt skulle låta böja sig. Varför gick han till Mirjam, om han avskydde henne så? Jag sökte fånga hans blick, men han vände sig bort. Mirjams smala ögon, som drogo och lockade, tycktes mig plötsligt blänka från ett hörn. Jag steg hastigt upp och gick in i Pas rum. Men inte förrän efter en lång stund, då han hamnat i en av Pas länstolar, började han tala om vad tant Mirjam sagt.
— Hon vill äntligen ha dig med i sällskapslivet, Tony, sade han; ditt rödblonda hår, dina stora, grå ögon, ditt sätt att föra dig, din… ja, det är hennes egna ord, mitt barn: din röda mun, alltsammans skulle göra sig utmärkt mot bakgrunden av en böljande skara dansande i en balsal.
Och för vart och ett av de företräden han med ironisk min räknade upp såg han på mig
