64
med trötta, likgiltiga ögon på ett sätt, som kom mina kinder att bränna.
— Jag förstår inte riktigt, sade jag.
— Hon är mycket konventionell, Mirjam, åtminstone tror hon det, fortsatte han. Du har sorg, alltså kan hon ännu inte föra dig in i societeten den väg hon helst ville: genom balsalen; men hon har funnit något annat, nästan lika bra. Religionen, Tony!
Jag stirrade häpen på honom.
— Jag sade dig ju, alt du inte känner Mirjam, vidhöll han med samma ironiska röst. Det finns en högt uppsatt familj här, hertigen och hertiginnan av Teofil, som valt religionsvägen utan att ha sorg alls. De ha bildat en hel liten Herrans församling, mitt i ett föregivet Sodom och Gomorra, som regnar av farliga gnistor från Mirjams och andra och yngre damers blickar. Det är en liten hjord så trygg och så sluten inom sina egna murar, att den bara fördenskull inte förtjänar att man skämtar om den. Mirjam bevistar ibland deras möten i den ombonade Teofilska salongen. Hon har en märkvärdig förmåga att vara med Överallt, Mirjam. Och när hon kommer därifrån, kan hon, om hon är på det humöret, ge hela scenen för några förtrogna: den gamle hertigens läspande prediko-
