73
så att djurhudens fina hår kittlade mig långt upp på kinderna, kysste han mig med plötslig ömhet. Det for igenom mig med svartsjuk hetsighet, alt det egentligen inte var mig han kysste — att det var någon annan, någon bakom mig, som jag icke kunde se, men vars blickar han sökte och mötte över mitt huvud, och jag skyndade mig ut genom dörren och ropade hastigt adjö.
Några askkorn hade fastnat på min krage. En odör av cigarrök dröjde kvar i luften omkring mig ännu medan jag hastigt gick genom Kungsträdgårdens svarta allé, och mina ögon tårades plötsligt.
VIII.
Jag stupade rätt in i den halvgamla, men prydliga Teofilska villan, utan att egentligen ha en aning om vad jag kom in i. Hos tant Mirjam hade jag en dag träffat hertiginnan, och jag hade, alltjämt efter min släktings order, en dag varit hos hertigens på visit, dock utan att träffa någon hemma. Men döttrarna, som kanske skulle bli mina förtrogna väninnor, hade jag Inte sett en skymt av.
