80
— Tack, dyre Jesus, för att du velat upplysa oss genom dina ord!
— Tack, gode Jesus, för att du är mitt ibland oss!
Så blev det tyst. Jag tryckte mina varma händer hårt mot ögonen, men såg endast Marias flammande eldsmärke; det spred sig som röda fläckar och snurrande solar innanför mina ögonlock. Äntligen hörde jag rörelse omkring mig, och jag steg upp helt yr i huvudet.
Inne kring tebordet i matsalen med de mörka ekpanelerna och de höga, tungt utsnidade stolarna, pratades och skrattades. Det var precis som på en vanlig tebjudning. Det var en glad kristendom. Man glömde icke vardagslivets små komiska episoder, därför att man nyss förut i tankarna vandrat över bibliska berg och genom fjärran heta öknar. Jag tyckte om de där flickorna för det. I början hade det förefallit mig, som om de varit en överväldigande massa, nu fann jag, att utom de två flickorna Teofil och jag själv, var det i själva verket endast fyra flickor till. Om de fäste sig vid det heliga sjutalet, hade det kanske varit med tanke därpå, som de tagit in ännu en medlem i sin klubb: genom mig blev det kabbalistiska talet fyllt.
