Den här sidan har korrekturlästs
Vid snögränsen.
Tanke, du som utan vänner
branta pilgrimsvägen går,
jag din tysta svaghet känner,
jag lagt fingret på ditt sår!
Jag har tydt den sorg, som skänker
skymning åt din spejarblick,
och jag vet, hvarför du sänker
hjässan med en brottslings skick.
— 115 —
