Den här sidan har korrekturlästs
Du en hemlig kärlek gömmer
under kåpans grofva veck,
och du svärmar än och drömmer
månskensdrömmar, stackars gäck!
Svept i sliten älskarkappa
har jag sett dig, om du tror,
nattetid på porten klappa,
där den sköna lögnen bor.
Än på dina läppar bäfvar
hennes heta älskogssmek,
än för dina sinnen sväfvar
hennes lemmars fagra lek.
Än på dina sträfva kinder
glöda hennes kyssars spår,
och din mannastyrka binder
doften från den skönas hår.
— 116 —
