Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Prinsessan i den sofvande skogen.
Jag minns en saga, skön som lifvets vår
och ljus som hoppets evigt unga saga,
och dock, hvar gång som jag den höra får,
jag mörka bilder ser förbi mig draga.
I fjärran, fjärran land, dit väg ej för,
en skog sig reser mörk mot himlaranden,
ej fågel sjunger där, ej fläkt sig rör,
den står där tyst, som om en trollsömn band den.
— 12 —
