Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
I skogens djup det är ett törnesnår,
och på det törnet växa rosor röda,
men törnets taggar gifva djupa sår,
och därföre så skönt dess rosor glöda,
Bak törnehäcken reser sig ett slott
med fasta tinnar och med tornkrönt hjässa,
i dödslik tystnad har det länge stått,
och i det slottet sofver en prinsessa.
En gång, så säger sagan, kommer den,
för hvilken törnet sina vapen sträcker,
som gifver skogen lif och ljus igen
och med sin första kyss prinsessan väcker.
Och sagan slutar, som en saga bör,
i fröjd och glans, i lyckans solskensdager.
Men likafullt, så ofta jag den hör
de mörka bilders tåg förbi mig drager.
— 13 —
