Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Hafvets barn.
På den tid, då gudar fyllde
jord och himmel, skog och sjö,
tändes i en hafsguds sinne
kärlek till en jordisk mö.
För att hennes famntag vinna
han sitt rike öfvergaf,
och för hennes kyssar glömde
han det stora, fria haf.
— 15 —
