Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
En narr, som gråter, ter sig slätt,
en narr, som skrattar, är för mera.
Reser sig upp och svänger sin skallra.
Hör mig, herre, världars kung,
hör din undersåte!
Lifvets gåfva var så tung
att jag skrattar åt det.
Lifvet är ett lustigt skämt,
som från vettet mig har skrämt,
därföre jag skrattar jämt.
Herre kung, förlåt det!
Då jag ser min svåra nöd,
mig en skrattlust fattar,
då jag ser den bleka död,
ryser jag och skrattar.
Då jag yr och knappast flygg,
svingar mig mot ljuset skygg
— 151 —
