Ja, skämt åsido, låt dig ej förtryta,
att äfven jag har något skäl att skryta.
Som blodigt allvar det materiella
du — tag ej illa, herre, — städs bedref,
och jag, fast puckelryggig, sned och skef
representera fått det ideella.
Med mina krumsprång och med mina nycker
på stoftets bojor jag beständigt rycker,
och stå vi än till halsen kvar i dyn,
så har jag likväl riktat upp — vår syn.
Och sist, jag prydt med fantasiens lekar
ett verk, hvars snillrikhet jag ej förnekar
men endast förebrår: brist på moral,
ty i moralen, herre, är du skral.
Hvad, vill din tystnad månne protestera?
Godt, nådig herre, låt oss resonera!
På dagar sex ditt verk du skapat har.
Den första skildes mörkret ifrån ljuset,
den andra skildes höga himmelshuset
från denna källare, där vi bo kvar.
Den tredje dagen skildes jord och vatten,
— 155 —
