— 15 —
han eftersträvat. Han satt alltjämt och fröjdade sig över sin framgång, då Billy svängde upp dörren och inspektör Mac Donald från Scotland Yard trädde in i rummet.
Detta passerade som sagt i januari mot slutet av åttiotalet, då Alec Mac Donald icke på långt när förvärvat det anseende över hela landet som nu kommit honom till del. Han var en ung, men pålitlig medlem av detektivkåren, som utmärkt sig i åtskilliga uppdrag som blivit honom anförtrodda. Hans långa, senfulla gestalt gav löfte om ovanlig kroppsstyrka, under det att hans stora huvudskål och djupt liggande glänsande ögon ej mindre tydligt vittnade om den skarpa intelligens som dolde sig bakom de buskiga ögonbrynen. Han var en tystlåten, punktlig man med kärv natur och stark skotsk brytning i talet. Under loppet av hans bana hade Holmes redan två gånger förhjälpt honom till framgång och funnit sin enda lön i den intellektuella fröjd problemet beredt honom. Av denna anledning hyste skotten en djup tillgivenhet och vördnad för sin amatörkollega och ådagalade detta genom att helt öppet rådfråga Holmes i alla svåra fall. Medelmåttan sätter alltid sig själv högst, men talangen erkänner alltid snillet, och Mac Donald hade tillräcklig talang i yrket för att inse, att det icke låg någonting förödmjukande i att söka hjälp av en man som redan var enastående i Europa, såväl i fråga om be-
