Sida:Tragedien på Birlstones herrgård 1915.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 16 —

gåvning som erfarenhet, Holmes var inte mycket begiven på vänskap men hade godt fördrag med den storväxte skotten och log, då han fick se honom.

— Ni är en ottfågel, mr Mac, sade han. Jag önskar er lycka, men jag fruktar, att det är något otyg på färde.

— Om ni sade ’hoppas’ i stället för ’fruktar’, komme ni sanningen närmare, mr Holmes, svarade inspektören med ett betydelsefullt leende. Tack, tack, en liten klunk skadar kanske inte i den råa morgonkylan. Nej, ingen cigarr. Jag måste skynda, ty ingen vet bättre än ni själv att ett falls tidiga timmar äro de dyrbaraste. Men — men —

Inspektören hade tvärtystnat och stirrade med häpnad på ett papper, som låg på bordet. Det var det där arket på vilket jag antecknat det gåtfulla meddelandet.

— Douglas! stammade han. Birlstone! Vad är det här, mr Holmes? Det är ju riktigt trolleri. Var i all världen har ni fått de där namnen från?

— Det är ett chiffer som dr Watson och jag haft anledning att tolka. Men vad är det då för fel med namnen?

Stum av förvåning såg inspektören från den ene till den andre av oss båda.

— Intet annat, sade han till sist, än att mr Douglas på Birlstones herrgård blivit på ett hemskt sätt mördad denna morgon.