— 47 —
— Ett fall som kan göra en kollrig, mr Mac Donald, upprepade han gång på gång. Pressens representanter komma att surra omkring oss som flugor då de begripa vad det gäller. Jag hoppas, att vi ha uträttat vårt verk, innan de lägga sina näsor i blöt och trampa till alla spåren. Jag kan inte påminna mig något liknande det här. Åtskilligt måste vi hänskjuta till er, mr Holmes, om jag inte bedrar mig. Och även ni, doktor Watson, får nog er andel i det, ty herrar läkare torde vilja ha sitt ord med i laget, innan vi slutat. Ni har rum på Westvilles Vapen. Något annat ställe finns inte, men det lär vara snyggt och bra. Betjänten tar era väskor. Hitåt, mina herrar, om ni vilja vara så goda.
Han var en mycket beskäftig och välvilig man, denne Sussexdetektiv. Inom tio minuter hade vi fått oss våra rum anvisade. Efter ytterligare tio minuter sutto vi i värdshusets samtalsrum och fingo en kort redogörelse för de tilldragelser som omtalats i förra kapitlet. Mac Donald gjorde en och annan anteckning, under det att Holmes satt försjunken i det han hörde med det uttryck av förtjust överraskning och beundran som man finner hos botanisten då han betraktar en sällsynt och dyrbar blomma.
— Märkvärdigt! sade han, då berättelsen framlagts för honom. Högst märkvärdigt! Jag
