— 48 —
kan knappt påminna mig ett fall där omständigheterna varit mera egendomliga.
— Jag trodde, att ni skulle säga det, mr Holmes, sade White Mason alldeles förtjust. Vi följa med vår tid i Sussex. Jag har nu sagt er hur sakerna stodo, intill den stund då jag for över från sergeant Wilsons mellan tre och fyra i morse. Jag vill lova att den gamla mären fick gno! Men som det sedan visade sig, hade jag inte behövt göra mig så brådt, ty det var ingenting som jag strax kunde göra. Sergeant Wilson hade tagit reda på alla fakta. Jag kontrollerade dem, jag begrundade dem och tillade måhända ett och annat som jag själv kom underfund med.
— Vad var det? frågade Holmes ivrigt.
— Jo, först lät jag undersöka hammaren. Därvidlag var dr Wood mig till hjälp. På den funno vi inga tecken som tydde på våld. Jag hade hoppats att i händelse mr Douglas försvarat sig med hammaren kunde han ha satt sitt märke på mördaren, innan han tappade den på mattan. Men det fanns ingen fläck på den.
— Det bevisar naturligtvis ingenting, anmärkte inspektör Mac Donald. Månget mord har utförts med hammare utan att lämna spår på hammaren.
— Fullkomligt riktigt. Det bevisar icke att hammaren ej blivit begagnad. Men det hade ju kunnat vara fläckar på den och det skulle
