Hoppa till innehållet

Sida:Tragedien på Birlstones herrgård 1915.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 90 —

en lögn. Men Barkers historia bekräftas av mrs Douglas. Följaktligen ljuger även hon. De ljuga båda och äro i komplott. Härav framgår problemet: varför ljuga de och vari består den sanning de så ivrigt söka dölja? Låt oss slå våra kloka huvuden ihop, Watson, och försöka om vi kunna genomtränga lögnen och uppdaga sanningen.

Hur kan jag veta, att de ljuga? Därav att dikten är så illa gjord och helt enkelt icke kan vara sann. Tänk efter! Enligt denna redogörelse hade mördaren efter mordet inte fullt en minut på sig att taga ringen, som satt innanför en annan ring på den dödes finger, sätta tillbaka den yttre ringen — någonting som han aldrig skulle ha gjort — och lägga det där konstiga kortet bredvid offret. Jag påstår, att detta var alldeles omöjligt. Du skulle kunna invända — men jag har för hög tanke om ditt omdöme, Watson, för att tro dig om det — att ringen kunnat tagas innan mannen blev mördad. Den omständigheten att ljuset bara brunnit en liten stund bevisar att mötet icke räckt länge. Var det troligt att Douglas, som beskrives som så oförfärad, skulle så hastigt kunnat förmås att ge ifrån sig sin vigselring, eller att han låtit tvinga sig att göra det alls? Nej, nej, Watson, mördaren var en god stund vid tänd lampa tillsammans med den döde. Därom hyser jag inte det minsta tvivel. Bösskottet tyckes dock ha varit anledningen