Hoppa till innehållet

Sida:Trollhatte canalfartens historia.djvu/20

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 12 —

med 10 fots vattensänkning, tjenar fartygen att komma förbi fallen, som äro af lika höjd. Utom några mindre betydeliga strömdrag, hvaraf det starkaste är vid Hanström, en fjerdedels mil ifrån lilla Edet, har Elfven sedermera lugnvatten ända til sitt utlopp i hafvet[1].


    Anledningen dertill torde hafva kommit däraf, att denna ena sluss vid sin första inrättning haft trenne par portar, oagtadt djupet öfver allt är lika.

  1. Enligt de afvägningar som framvistes vid Comittéen i Stockholm 1793 skulle Venerns horizont vara 146 fot öfver saltsjön, härvid beräknades de redan färdiggjorde slussar till 33 fot och Trollhätrans fall till 113. I relationen år 1794 beräknas sänkningen i Carls graf till 18 och vid Trollhättan till 111 fot. Venerns höjd uptages där till 144 fot. Slussarnes sänkning vid Trollhättan upgifves sedan till 112 fot där de löpa i elfven, hvilket likväl är långt nedom flottberget. Om ock afvägningen af fallen, oagtadt dessa stridigheter, var gjord med den yttersta noggranhet; skulle likväl det försöket att efter denna mätning döma Venerns horizontala höjd, stöta hvarje uplyst läsare. Det är en aldrig bestridd sanning att ett strömmande vatten alltid måste äga någon sluttning, och efter de bästa anmärkningar häröfver beräknar man