Få ställen i Sverige kunna framvisa en så förvånande utsigt som Trollhättan. Det är onekeligt att vi äga vida högre vattenfall; men det är icke endast höjden som utgör skönheten: det är de omgifvande föremålen, det är isynnerhet vattenmassans storlek. Detta enda utlopp af Sveriges betydeligaste insjö störtar här utföre en mängd af branter, hvarigenom de fall som på en gång visa sig för ögat utgöra tillsammans en höjd af mer än hundrade fot. Än delar strömmen sig och omfattar skogbevuxne öar, eller nakna klippor; än vidgar den sig och bildar hvirflande vikar; än sammantränges dess vatten och beständiga dimmor upstiga ur fallen, hvilkas brusning bevittnar
merendels denna sluttning til 1 a 2 fot på hvarje mil, Oberäknadt fallen äro strömdragen i Götha elf, på några ställen, så starka att ögat kan märka vattnets lutning, och det är nog obegripeligt att man härpå icke gjort något afseende. — Det har icke varit författarens yrke, ej eller har han haft tilfälle dertill, att sjelf granska upgifterne; men man skulle, med skäl, förebrå honom att icke hafva väntat sig annat än okunnige läsare om han undvikit att anmärka denna förseelse.
