Stora och ovanliga företag älskades och söktes af Carl XII. Med et snille som på en gång ville hvälfva rikens öden, förbättra vettenskaperna och odla språken; med ett mod som trotsat och öfvervunnit sjelfva olyckan, trodde Carl att de segrar han förvärfvat icke voro nog för hans ära. Lik den hjelte hvars efterdöme han sökte följa, ville han äfven genom fredliga yrken föreviga sitt namn, och ett arbete som tycktes besegra sjelfva naturen, segelfart genom Trollhättan, ansågs icke för omöjligt af en Konung som aldrig frugtat några hinder. Lyckan tycktes äfven smickra hans hopp: Sverige ägde en Man hvars insigter i mekaniken, äfven långt efter hans död, blifvit beundrade: Carl upmuntrades af Polhems rådighet, och verkställigheten sammankedjades med förslaget. Må det icke anses såsom förolämpande för en stor Mans minne om jag vågar den anmärkningen, att det contract han slöt med Konungen röjde mera djerfhet än öfverläggning. Jag högagtar Polhem för de nyttiga uptäckter han gjort; men jag kan icke skänka honom den
