behöfva till verket, utfäste sig att årligen betala 40000 Dal. S:mt i byggnadspenningar, och ersätta hvad kostnaden kunde öfverstiga denna summa. Polhem skulle ensam hafva styrelsen vid verket och derföre få 50000 Daler då allt var färdigt, utom 5 Daler i dagtractamente. Men hvad som mest torde förvåna läsaren är den tilläggningen i contractet, att om Polhem dog skulle hans son eller anhörige äga rättighet at förblifva vid samma vilkor, om de ville fullborda arbetet. Slussbyggnaden ansågs således för en sak af så ringa betydenhet att öfverinseendet därvid kunde updragas åt hvem som hälst, likasom en annan arfslott, eller ock inbillade man sig att de som ärfde Polhem, ärfde tillika någon del af hans snille.
Början skedde samma år, genom tillredningen af den sluss som skulle nedsänkas i Carls graf. Man känner nu icke hvarken huru denna sluss varit byggd, eller dess styrka emot vattnets tryckning; man vet endast att den, tillika med dammen som
