således icke kunde kosta så mycket i sprängning och gräfning. Man ville att åskådaren, med nöjets och häpnadens blandade känslor, skulle betrakta de brusande fallen som följde elfvens västra sida, under det den östra framvisade ett lugnvatten där fartygen obehindrade kunde framsegla; ändteligen efterräknade man äfven att ett mindre antal slussar skulle fordra mindre betjening, och omkostnaden för dess underhållande äfven blifva mindre. Polhem låfvade ock att förfärdiga modeller och, styckevis, gifva ritningar till de byggnader som kunde förekomma. Elvius, Secreterare vid Vettenskaps-Academien, fick befallning att resa ned till Trollhättan och göra nya afvägningar, och planen blef, efter någon jämkning, antagen för att sedan orubbad följas.
En mängd af författningar blefvo nu gjorde, och kungörelser utfärdades hvilka äfven i sammandrag skulle blifva för vidlyftige att anföra, så mycket mer som de sednare ändra de förra. De läsare som ogilla alla dessa stadgars uteslutande finna de
