flästa i Modei verk; men hvad som egenteligen rörer canalfartens historia är följande.
Emedan ständerna icke anslagit någon viss penningefond till at bestrida kostnaden vid slussbyggnaden, tillätos enskildte att deltaga deruti; detta skedde likväl icke som ett bolag, där vinsten delas emellan hvarje särskildt lottägare; man var alt förmycket säker om kronans stora fördelar att iagttaga ett sådant försigtighets mått, kan hända äfven att intressenterne icke blifvit så många om man tagit det. I det stället uptogos de insatte penningarne såsom ett lån till kronan, för hvilket icke skulle betalas mindre än 12 procent. Ständerna gingo i borgen för detta lån, med den högtidliga försäkran att räntan skulle oafkorrtad tillställas Lotternas innehafvare, utan att någon slags beskattning, af hvad namn den måtte vara, borde förminska den. Intressenterne skulle icke eller vara förbundne att på 100 år låta kronan inlösa sina insättnings-summor, hvilka omsidor stego till
