Sida:Trollhatte canalfartens historia.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 56 —

af en annans plan, från hvilken han icke i det ringaste fick afvika, hade han att strida emot hinder som ingen förutsett, som ingen kunde föreställa sig; icke nog att en våldsam ström gjorde fördämningen svår, icke nog att det berg hvarvid han med all trygghet tycktes kunna fästa sin damm var inuti så sköligt[1] att hela stycken däraf nedrasade: bottnen sänkte sig efter hand, ifrån 8 til 12, 16, 18 och sluteligen till 20 alnars djup. Oagtat alla dessa missöden, som skulle nedslagit hvar och en byggmästare af medelmåttiga talanger, vågar man påstå att Wiman skulle fullbordat sitt företagande, om främmande händelser icke mellankommit.

Där elfven är smalast skulle sjelfva dammen anläggas; men de så kallade

  1. Skölar kallas dels de remnor eller öpningar som finnas i berg emellan dess lager, dels svaga och osäkra lager som kunna bestå af lera eller lösa sten-arter, och därigenom förordsaka ras. Ett berg hvaruti finnas mer eller mindre af dylika skölar kallas sköligt.