Hoppa till innehållet

Sida:Trollhatte canalfartens historia.djvu/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 63 —


Den annalkande Riksdagen förordsakade ett nödvändigt upskof; dels emedan

    att de kunde uptagas, sedan planen långt förut var ändrad. Dessa stolar stodo likväl i starkaste strömmen och på 20 alnars djup. Att det parti som styrde 1756 års riksdag fann fördämningen vara en dårskap, bevisar ingen ting, vid samma riksdag fann man flera saker oförnuftiga dem sednare tider antagit för grundsanningar, och, tvärtom, ansåg åtskilligt såsom lagligt hvilket vi nu skulle föragta och ogilla. Men ehuru jag vågat försvara görligheten af flottbergs fördämningen, har jag likväl aldrig ämnat sträcka detta försvar till hela planen för Canalfarten; den var — icke orimlig som man påstått — men alltför mycket inskränkt att kunna vara af allmän nytta; man hade dervid haft så mycket afseende på transporten att man glömt segelfarten, hvilken aldrig skulle vinna genom pråmar med fällmaster, de enda som kunde framkomma, emedan slussarnes oformliga djup gjorde stollgången nödvändig, och ingen byggningskonst i verlden kunnat upfinna slussportar som uthärdat vattentryckningen utom hjelp af berget ofvanföre hvalfvet: De djupa och smala slussarne tyckas icke eller hafva varit rätt pålitliga. Med ett ord: Polhems canal, om den blifvit färdig, hade aldrig upfyllt sitt ändamål mer än till hälften, hade alldrig kunnat befordra den rörelse för städerne vid Wenern, som en obehindrad sjöfart emellan dem och hafvet bör och måste åstadkomma.