i dessa orden; utgången bekräftade det likväl. Wiman hade arbetat med drift och sparsamhet; han hade vid slussverket upoffrat sin hälsa och sin ägendom; och så sällsam denna obetänksamhet må synas händer det likväl icke ofta att den blir ostraffad. Det var nu äfven den rådande tonen att man ville hämnas på Wiman den misslyckade plan man tvingat honom att följa, och trodde sig hafva gifvit honom tillräckelig ärsättning i en pension af 1000 Daler, hvilken skulle svara emot de vilkor han förut ägde vid Sahlberget innan han flyttades till Trollhättan. Länge behöfde han icke denna nådegåfva, dåden befriade honom snart ifrån en otacksam verld, och Grefve Tessin, som högaktade hans förtjenster, föreslog att vid Trollhättan låta upresa en minnesvård öfver honom.
Från denna perioden började man först att öka utgifterne genom löner, douceurer, o. s. v. Trollhätte slussverk fick sin egen stat, af extraordinära medlen, och utgjorde den, för 1757. 8779 Dal. 2223 styfver,
