utom räntor. Directör Sohlberg antogs till verkets Mekanikus, och man beviljade honom nästan allt hvad han begärde; således felades nu till verkets fullbordan icke mer än en liten omständighet: — penningar. Denna brist var icke så lätt afhulpen. Riket var inveckladt i ett mera kostsamt än blodigt krig; statsverket, långt ifrån att kunna förskjuta flera summor till sluss-arbetet, fordrade ärsättning för de förskott det redan gjordt; Deputationen hade upgifvit omkostningarne till 1112 tunna guld, och Directionen fordrade 70000 Dal. för åren, 1758, 59 och 60.
Man nyttjade nu samma utväg som förut blifvit brukad, att genom subscriptioner samla ett lån under Kronans och Statsverkets Garanti[1]. Räntan utsattes likväl icke denna gången högre är 6 procent, ett bevis att man redan nedslagit en grad ifrån
- ↑ Statscontorets kungörelse härom är af d. 16 Jan. 1760. Lånet skulle återbetalas om 20 år, eller förr, om slussverkets tillstånd, och förmodade afkastning, sådant medgaf.
