Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Länge har man ansett krigsbedrifter såsom ensamme värdige att syslosätta häfdateknaren; vigtiga statshvälfningar, lyckliga politiska företagande hafva derefter ådragit sig den allmänna upmärksamheten, och det förvånande har endast blifvit hedradt med namn af storverk. Ofta och förgäfves hafva Filosoferne påmint att det nyttiga öfverträffar det lysande: Furstar som genom ouphörliga krig förstört sine stater hafva blifvit tillbedde af undersåtare dem de utblottat, då agget och illviljan icke sällan uprest sig emot dem, som genom fredliga dygder sökt att göra sit folk sällt.
1
