den förste, som tog sig en sådan frihet, ehuru hon tyckte, att det skulle vara förtjusande att brevväxla med en okänd, och därtill en utländsk flicka. Slutligen hade hon dock repat mod och skrivit några rader till Valentine. Och nu kom måhända svaret.
Darrande av förväntan bröt hon kuvertet och utstötte ett glädjerop, då ur Hildes långa skrivelse ett litet brev, skrivet av främmande hand, föll ut.
— Mademoiselle Hildegard Regnier» stod det i sirliga bokstäver på det inneliggande brevets kuvert. O så roligt! Hon rafsade ihop breven och rusade utför trappan och in till modern.
— Mamma, mamma, jag har fått ett brev från Valentine, är det inte förtjusande?
— Jo visst, kära barn. Vad skriver hon då?
— Det vet jag inte, jag har inte läst brevet ännu. Se bara en sådan vacker handstil! Tänk så roligt att ha en utländsk väninna som man aldrig har sett! Nu ska jag läsa upp vad hon har skrivit:
»Châtillens, Mercredi soir, 10 Février.
Ma bien chère Hilly.
Je te remercie beaucoup de ta bonne petite lettre du 30 Janvier. Elle m'a fait un bien grand plaisir et je l'ai lue et relue bien souvent, sois en sûre. Merci encore mille fois, chérie, et pardonne-moi de n'avoir pas répondu plus tôt.
J'espère que tu te portes bien ainsi que ta chère maman. Nous parlons souvent de toi, de Weidenbourg et de tout ce qui vous concerne.
Chère Hildegard, quand aurons-nous le grand plaisir de te voir en Suisse? J'espère ta visite et y compte beaucoup. Ce sera une telle joie pour nous de te voir arriver ici. Enfin attendons et espérons! Je ne t'écris pas beaucoup aujourd'hui, notre petite Mademoiselle Toutement te racontera mille choses, te dira tout ce qui pourra t'intéresser, mais chère Hildegard, n'est-ce pas, nous voulons continuer notre correspondance? Ce sera un si grand plaisir pour moi.
Ainsi nous saurons toujours ce que nous faisons et
