— Mamma, mamma, kan du tänka dig Hildes senaste påhitt? Hör bara, hur hon har adresserat sitt brev till mig: Mademoiselle Grillon, membre de la société des insectes. (Fröken Syrsa, medlem av insekternas förbund.) Är det inte rysligt av Hilde! Vad ska herrarna på posten tänka?
Icke desto mindre bröt Hilly brevet med mycken iver och uppgav ett litet glädjerop, då ett litet brev från Valentine visade sig vara inneslutet. Detta lydde i översättning sålunda:
»Châtillens, den 9 maj.
Min kära lilla Hilly!
Endast några rader för att tacka dig för porträttet och säga dig hur glad jag blev över att få det. Jag kan omöjligt beskriva, vilken glädje det berett mig! Under varje rast emellan lektionstimmarna har jag tagit fram porträttet för att betrakta det. Du är så förtjusande, ma chérie! Alla här tycka att du är mycket, mycket söt.
Jag önskar bara, att jag kunde få se dig i verkligheten, men ack! när skall det bli?
Jag är litet upptagen i dag och vill också sluta brevet emedan tant Adèle vill skriva ett par rader till dig. Mina hjärtligaste hälsningar till din mamma och dig själv från
din tillgivna Valentine.
P.S. Jag hoppas kunna sända dig ett porträtt av mig snart.»
— Så rart hon skriver, inte sant? utropade Hilly.
Och här har den gamla tanten också skrivit några
rader. Hon säger att hon också är förtjust i mitt foto
och att hon ville skicka mig en hjärtlig hälsning. Så
snällt av henne. Men… (hon sprang fram till spegeln
och betraktade sitt älskliga ansikte med kritiska
blickar) är jag verkligen så söt?
— Men Hilly, skäms du då inte?
Genast färgades det bleka ansiktet av en djup rodnad, den unga flickan flög bort till modern och slog armarna om henne.
