Sida:Trollsländan som backfisch 1924.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

garn, linne och bomullstyg och nu sysslade redan allas flinka händer med att sy och sticka.

— Flickor, jag har hört något! ropade Käthe, i det hon en eftermiddag rusade ned på lekplatsen, varest de andra voro församlade. Nyfikna trängde sig allesammans omkring henne och hon fortfor:

— Då jag gick genom korridoren, stod madames dörr öppen, och då hörde jag henne säga åt mademoiselle och miss White: Jag har tänkt att låta Blanche stanna här och att välja en av flickorna till fostermor åt henne. Vad tycker ni om det? Jag väntade naturligtvis inte på svaret utan sprang ned för att meddela er den stora nyheten. Alltså en petite-mère! Ja, inte lär det bli mig hon väljer!

— Inte mig heller! ropade Hilde, i det hon grep tag i sin lilla älskling och dansade omkring med henne.

— Inte mig heller! Inte mig heller! ropade några, och en av dem tillade: Jag skulle inte vilja det för resten. Det skulle bli ett sådant besvär! Andra åter tyckte, att det skulle vara förtjusande att få vara petite-mère åt Blanche och hade ingenting emot att valet fölle på dem.

Då de som vanligt samlades i salen till den musikaliska aftonunderhållningen, rådde stor spänning bland flickorna. Madame Mellet var redan där, men hon satte sig ej som vanligt vid pianot med detsamma, utan drog Blanche intill sig och sade:

— Jag har något att meddela er, kära flickor, ett beslut, som säkert skall glädja er alla. Jag har beslutat behålla Blanche Ohnet hos mig och med Guds hjälp uppfostra henne så, att hon en gång må kunna stå på egna fötter. Jag vill be er, kära flickor, att bistå mig häruti och inte skämma bort er gemensamma älskling, ty ni inse nog alla, att det skulle vara barnet till skada, när det växer upp. För att den lilla skall ha någon att hålla sig till, har jag beslutat att utse en av er till hennes petite-mère, som skall vara skyldig att vaka över Blanche och skydda henne mot bortklemande. Jag har gjort i ordning ett litet rum bredvid mitt sovrum åt Blanche och hennes petite-mère, ty den senare skall naturligtvis sova hos henne och klä av och på henne, vaka