mycket, men Hildes återkomst hade givit henne mer än full ersättning.
Hilly hade dessutom fått en gäst, vars ankomst hon dock ej emotsett med någon vidare förtjusning. Det var hennes kusin Klara. Herr Ludwig Regnier, Klaras far, hade till följd av två stora affärsfirmors sammanbrott blivit så gott som ruinerad. Han hade själv tagit plats som resande, hans hustru vistades hos andra släktingar och Klara hade kommit till Hillys mor för att få lära sig husligt arbete. Oro och bekymmer hade gjort den förr så stolta och litet förkonstlade flickan anspråkslös och stillsam, varför Hilly kom bättre överens med henne än hon väntat.
Efter någon tid fick Klara till och med den äran att bli upptagen som medlem i Insekternas krets och eftersom hon höll på att lära sig bli huslig och flitig, erhöll hon namnet Biet.
Högtidligt ringde kyrkklockorna in den palmsöndag, då Hilde skulle konfirmeras. Hennes väninnor hade alla gått till kyrkan för att vara nära sin älskade Trollslända. I sin långa, svarta klänning och med en stilla andakt över anletsdragen föreföll hon dem så märkvärdigt allvarsam- och främmande.
Allvarliga tankar fyllde nu det eljest så sorglösa hjärtat; en brännande saknad efter den älskade fadern, som vilade så fjärran, drevo fram heta tårar i hennes ögon. Honom kunde hon ej mer giva sin innerliga barnakärlek, men av all förmåga ville hon sträva efter att uppfylla hans sista önskan och bliva moderns tröst och solsken.
Hemkommen smög hon sig in i dennas armar och åter kände hon ett styng av smärta, då hon såg hennes tärda, bleka ansikte. Men nu skulle hon åtminstone få vara hemma och sköta och omhulda henne, och läkaren hade ju varit belåten och sagt att de goda verkningarna av vistelsen i sydlandet skulle komma efter. Vid dessa tankar försvunno redan de mörka molnen från hennes sinne, och genom tårarna skimrade ett lyckligt leende fram.
Efter hemkomsten från kyrkan höll överste Herms-
