— Ack, mig kan ingen hjälpa, suckade den sjuka och sjönk åter ned på kudden.
Miss Braddon lade sin svala hand på den heta pannan, satte sig därpå och tog upp boken.
— Att läsa i liggande ställning anstränger er säkert. Jag ska läsa högt för er en stund.
Under det den välvilliga damen läste, såg Hilde, att spänningen i moderns drag gav vika, att hon småningom blev lugnare och slutligen insomnade. Miss Braddon läste ännu ett ögonblick och lade sedan ihop boken.
— Mamma har inte sovit ordentligt på länge, viskade Hilde helt förtjust. Hon blir nog bättre nu, när hon vaknar.
Miss Braddon nickade, skickade upp den unga flickan på däck och stannade själv kvar vid den sjukas sida.
På eftermiddagen lyckades det verkligen miss Braddon att få doktorinnan ut ur hytten, och nu låg den sjuka bekvämt nedbäddad på en skyddad plats. Hilde var överlycklig, och de båda gossarna, för vilka hon entusiastiskt berättat om sin nya bekantskap, medgåvo att en gammal ungmö understundom kan vara både nyttig och behaglig.
Miss Braddon omtalade, att hon för fyra år sedan med en engelsk familj rest till Buenos Ayres och att hon nu befann sig på hemresa till England. Hilde slöt sig mycket till henne och blev genom henne också bekant med många av det övriga sällskapet ombord.
Under inflytandet av den rena, härliga luften och den förströelse, som sällskapet med den vänliga engelska damen gav, blev fru Hermsdorf snart bättre; hennes krafter tilltogo, och hon började se litet ljusare på framtiden.
Fartyget gick förbi Kanarieöarna och inhämtade i Madeira ännu några passagerare.
Under den följande natten och dagen föll ett tätt duggregn, som följdes av en ogenomtränglig dimma. Passagerarna kunde visserligen uppehålla sig under det skyddande tälttak, som var uppspänt på däck, men
