TROLLSLÄNDAN SOM BACKFISCH
I.
AVRESAN FRÅN ARGENTINA.
Solen sken hett in genom det gardinlösa fönstret i det höga, dystra rummet i ett Buenos Ayres-kloster. En äldre nunna i mörk klädedräkt med vit huva och brett pannband satt lutad över en bok, ur vilken hon på spanska språket läste högt för en ung flicka.
Den vårfriska unga varelse, som satt mitt emot henne, utgjorde i sin luftiga, vita klänning, med sitt långa, böljande ljusa hår och sina glada, blå ögon en säregen kontrast mot den allvarliga nunnans värdiga gestalt, på vilken hon eftertänksamt blickade.
Den unga flickan var Hildegard Hermsdorf, dotter till en tysk läkare, som sedan flera år vistades i Buenos Ayres, och som även var klostrets medicinska rådgivare. Hittills hade hennes mor själv undervisat flickan, men modern hade på sista tiden varit så sjuklig, att hon mycket gärna samtyckte, när syster Fernanda erbjöd sig, att övertaga den nu trettonåriga Hildes uppfostran.
Nu slog nunnan ihop boken, lättad sprang Hilde omkring bordet, lindade armarna om sin lärarinnas skuldror och frågade:
— Syster Fernanda, längtar ni inte tillbaka ut i världen? Det är ju så vackert, så underbart härligt där ute!
Ett milt leende flög över det blida kvinnoansiktet.
