Fyra veckor efter moderns död avreste Hugo till främmande land för att där försöka bryta sig en bana. Hildes smärta och förtvivlan var gränslös. Under de närmast följande veckorna ville hon icke låta trösta sig av Hilly och de övriga väninnorna. Det såg ut, som om den lilla Trollsländans hela levnadslust och mod vore brutna.
— Så här får det inte fortgå längre, sade Lisbeth en dag till Emmy. Jag förstår inte, att inte farbrodern skickar henne ut på resor. Men han tänker kanske på att då bleve den gamla damen åter lämnad alldeles ensam. Men lilla Troilsländans livsandar måste ovillkorligen piggas upp.
Det tänkte även överste Hermsdorf, och han hade gärva skickat brorsdottern till väninnorna i Schweiz, om han kunnat finna ett lämpligt ressällskap åt henne. Men ett sådant skulle erbjuda sig fortare, än han trott.
Emmys far, som redan länge velat sälja sin affär, fann helt oväntat en köpare. Affären gjordes hastigt upp, och redan den första juni lämnade familjen sitt gamla hus och flyttade in i en vacker villa, omgiven av en stor trädgård i närheten av Kyrkplan.
— Vad du har det vackert här, Emmy, vad du måtte vara lycklig! sade Hilly i uppriktig, osjälvisk beundran.
— Ja, lilla Syrsa, jag har det ju rätt nätt här, svarade Emmy, och det gläder mig, att pappa sålt sin affär, så att vi nu få rå om honom helt och hållet för oss själva. Men det allra bästa vet ni ännu inte — inte ens du, Lisbeth, och dig angår det dock närmast. Gissa, vad det är!
— Tänker du kanske ge ett stort kalas med fyrverkeri och bal och själv vidta alla förberedelserna? Alla skrattade, ty de visste mycket väl, att även om Emmy blivit litet verksammare, än vad hon förut varit, så var hon inte förtjust i att överanstränga sig, utan överlämnade gärna lejonparten av allt arbete åt andra.
